Förra veckan hade vi som jag sagt skiftesvecka och temat var under veckan var 1800-talet. Då behöver man självklart göra papper från den tiden. Mycket simpelt och jag ska lära er hur.

Börja med att sätta på ugnen på 200 grader. Häll upp kaffe eller te i en djup plåt beroende på hur mörkt du vill ha pappret. Kaffe gör det mörkare än te, mitt exempel neden är kaffe. Ta sedan det pappret du vill färga och blöt ner det ordentligt i den djupa plåten. För att få den lite slitna looken på pappret så river man försiktigt på kanterna, plus att man kan knöla ihop det lite försiktigt för att få det ännu lite mer slitet. Lägg sedan in pappret i ugnen i några minuter. Ha stenkoll, för det torkar snabbt.
Eftersom att pappret kan vara lite svårt att skriva på efteråt så är tipset att skriva ut texten på pappret innan. Bläcket från ett utskrivet papper försvinner inte och smetar heller inte ut.

Detta kära läsare är mitt tips för dagen för er som behöver lite äldre papper någon dag.

Peace out

Adeln 12/13

Just nu handlar allt om förberedelserna inför skiftesveckan. Det tar mycket av min tid just nu, men det jag har gjort under denna vecka kommer att komma upp efter lördag när allt är över och alla hemligheter är avslöjade. Så ha tålamod. Det kommer att komma massa roliga tips!

Maskerna jag köpte på Zapata förra helgen är nu på en kedja och det blev riktigt bra. Simpelt och snyggt. Kedjan hittade jag visserligen hemma i garderoben, men på loppisar finns det alltid att få tag på gamla halsband som går att återanvända. Kostnad av detta halsband blev allt som allt för min del 16 kr.

Nu bär det av mot Finspång och två av mina finaste vänner ochen eftermiddag med filmning. Skiftet börjar imorgon, det är dags för våra Trälar att bli medvetna om detta...

Jag har precis återvänt från Östgöta teaterns uppsättning av Hamlet och jag kan bara säga; De har gjort det igen!

Kanske är man lite skadad efter att ha gått ett år teater, kanske är man lite skadad av andras åsikter och kanske, men bara kanske så är man lite skadad av att umgås med teaterpedagoger. Dock är det något med Östgötateatern som gör att det ytterst sällan håller hela vägen.
Den här gången föll det egentligen redan när ridån gick upp och vi fick se ett massivt konststycke som var en blandning av en trappa och da Vincis flygmaskins propellerarrangemang. Till en början tänkte jag att det såg spännande ut och jag köpte de två första scenerna där de roterade denna massiva pjäs, vilket fick mig att koppla att de bytte rum. De gjorde ett bra avtal med publiken, som de efter tio minuter bröt helt. Helt plötsligt roterade den till olika vinklar helt oregelbundet resten av pjäsen, vilket ledde till att jag tillslut inte hade någon rumsuppfattning alls. Att den dessutom kändes väldigt modern och skådespelarna klädda i kläder från en helt annan epok kommer inte på plussidan.
Sminkningen var avskyvärd. Tydliga streck syntes vart man än tittade, en del var bara märkliga och nästan alla skådespelare hade inte sminkat öronen. Jag hoppas vid Gud att de sminkar sig bättre till premiären, även om jag inte har större förhoppningar. Fadern som är vålnad ingav inte den där skräcken som den egentligen ska och jag förstod aldrig riktigt tanken med att låta en kvinna spela en mansroll som skaa ha en grov och skräckinjagande röst. När hon talade lät det helt enkelt töntigt. Nästan alla skådespelar överspelade flertalet gånger och då även så pass att det nästan blev pinsamt. De enda som spelade vettigt och som höll sig ganska neutralt var han som spelade Horatio och Polonius. Vid scenen med dödgrävarna blev det nästan buskis över det samt att kläderna var inte från samma epok jämfört med varandra.
Men det jag är mest besviken över är fäktningsscenen. En värja sticker man med, den skadar inte om man drar den längs med. 

Visst, pjäsen hade sina guldklimapar då man kände "Genialiskt!", men jämfört med resten så var det inte notervärt. Kort och gott är jag smått besviken, men inte förvånad. Dock var det en gratisföreställning för min del och det är ju ett plus i kanten.

Efter en vecka hemhemma och några dagar hos bästaste Johannes har jag åter igen kommit tillbaka till lilla Peking. Det har varit skönt att bara kunna känna att man inte behöver göra så mycket mer än att bara leva och andas. Det är sånt man faktiskt behöver ibland. Bara vara. Nu är jag tillbaka, men en kväll återstår innan vardagen börjar igen.

Efter att jag lyssnat på Johannes och en av körerna han sjunger i, så släpade jag med honom till en butik jag blivit tipsad om. En butik som jag vill tipsa vidare, hittade fantastiska grejer där. Två par byxor som jag länge letat efter, två teatermasker i mässing som ska göras till ett hängsmycke vid senare tillfälle och ett märke som inom kort kommer att sitta fast på mina overaller. Mycket annat fanns att hitta där allt mellan kläder till olika sorters rökelse, ringar och andra accessoarer.
Sedan gick vi och satte oss på Kulturhuset. Över en fika satt vi och bittrade oss över människor och deras idéer ibland, precis så som bara jag och Johannes kan. Vi är ett underbart team!
De här dagarna med bästaste Johannes har verkligen gett mig en härlig och glad känsla, en känsla som man ska ta vara på. Man vet aldrig när den försvinner igen.   


Ni får ursäkta bildkvaliteten, borde nog rota fram den riktiga kameran igen.



http://zapata.se/ Tyska brinken 19, Stockholm. Värt att titta förbi om man ändå är på besök i storstaden.

Okej, lite ljög jag om det där med att vardagen börjar imorrn. Har lite labrapporter att ordna till och en ansökan till en skola att skicka in också. Men först ska jag försöka slänga ihop någon slags mat som kanske kan smaka lika lyxigt som jag haft det i någon vecka nu. Tack kära mor och Johannes! Så med minnet fortfarande inställt på den fantastiska kycklinggrytan igårkväll, så tar jag nu fram stekpannan och hoppas att smaklökarna inte blir allt för besvikna när jag är färdig.

Over and out.