Att vara eller att inte vara, det är frågan

Jag har precis återvänt från Östgöta teaterns uppsättning av Hamlet och jag kan bara säga; De har gjort det igen!

Kanske är man lite skadad efter att ha gått ett år teater, kanske är man lite skadad av andras åsikter och kanske, men bara kanske så är man lite skadad av att umgås med teaterpedagoger. Dock är det något med Östgötateatern som gör att det ytterst sällan håller hela vägen.
Den här gången föll det egentligen redan när ridån gick upp och vi fick se ett massivt konststycke som var en blandning av en trappa och da Vincis flygmaskins propellerarrangemang. Till en början tänkte jag att det såg spännande ut och jag köpte de två första scenerna där de roterade denna massiva pjäs, vilket fick mig att koppla att de bytte rum. De gjorde ett bra avtal med publiken, som de efter tio minuter bröt helt. Helt plötsligt roterade den till olika vinklar helt oregelbundet resten av pjäsen, vilket ledde till att jag tillslut inte hade någon rumsuppfattning alls. Att den dessutom kändes väldigt modern och skådespelarna klädda i kläder från en helt annan epok kommer inte på plussidan.
Sminkningen var avskyvärd. Tydliga streck syntes vart man än tittade, en del var bara märkliga och nästan alla skådespelare hade inte sminkat öronen. Jag hoppas vid Gud att de sminkar sig bättre till premiären, även om jag inte har större förhoppningar. Fadern som är vålnad ingav inte den där skräcken som den egentligen ska och jag förstod aldrig riktigt tanken med att låta en kvinna spela en mansroll som skaa ha en grov och skräckinjagande röst. När hon talade lät det helt enkelt töntigt. Nästan alla skådespelar överspelade flertalet gånger och då även så pass att det nästan blev pinsamt. De enda som spelade vettigt och som höll sig ganska neutralt var han som spelade Horatio och Polonius. Vid scenen med dödgrävarna blev det nästan buskis över det samt att kläderna var inte från samma epok jämfört med varandra.
Men det jag är mest besviken över är fäktningsscenen. En värja sticker man med, den skadar inte om man drar den längs med. 

Visst, pjäsen hade sina guldklimapar då man kände "Genialiskt!", men jämfört med resten så var det inte notervärt. Kort och gott är jag smått besviken, men inte förvånad. Dock var det en gratisföreställning för min del och det är ju ett plus i kanten.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0