Efter en vecka hemhemma och några dagar hos bästaste Johannes har jag åter igen kommit tillbaka till lilla Peking. Det har varit skönt att bara kunna känna att man inte behöver göra så mycket mer än att bara leva och andas. Det är sånt man faktiskt behöver ibland. Bara vara. Nu är jag tillbaka, men en kväll återstår innan vardagen börjar igen.

Efter att jag lyssnat på Johannes och en av körerna han sjunger i, så släpade jag med honom till en butik jag blivit tipsad om. En butik som jag vill tipsa vidare, hittade fantastiska grejer där. Två par byxor som jag länge letat efter, två teatermasker i mässing som ska göras till ett hängsmycke vid senare tillfälle och ett märke som inom kort kommer att sitta fast på mina overaller. Mycket annat fanns att hitta där allt mellan kläder till olika sorters rökelse, ringar och andra accessoarer.
Sedan gick vi och satte oss på Kulturhuset. Över en fika satt vi och bittrade oss över människor och deras idéer ibland, precis så som bara jag och Johannes kan. Vi är ett underbart team!
De här dagarna med bästaste Johannes har verkligen gett mig en härlig och glad känsla, en känsla som man ska ta vara på. Man vet aldrig när den försvinner igen.   


Ni får ursäkta bildkvaliteten, borde nog rota fram den riktiga kameran igen.



http://zapata.se/ Tyska brinken 19, Stockholm. Värt att titta förbi om man ändå är på besök i storstaden.

Okej, lite ljög jag om det där med att vardagen börjar imorrn. Har lite labrapporter att ordna till och en ansökan till en skola att skicka in också. Men först ska jag försöka slänga ihop någon slags mat som kanske kan smaka lika lyxigt som jag haft det i någon vecka nu. Tack kära mor och Johannes! Så med minnet fortfarande inställt på den fantastiska kycklinggrytan igårkväll, så tar jag nu fram stekpannan och hoppas att smaklökarna inte blir allt för besvikna när jag är färdig.

Over and out.