När jag först kom upp till Norrköping så träffade jag ett gäng speltokiga människor. Jag som tidigare trott att jag var nördig eftersom att jag hängt med grabbar som spelat WOW halva sitt liv, insåg snart att de inte varit hälften så nördiga som dessa människor var. Och då menar jag på ett positivt sätt, de kunde allt som hade med allt att göra, spelade spel, lajvade, rollspelade (på riktigt och bra!) och massa annat som fascinerade mig. Det dröjde inte länge förrän jag var en i klubben och nuförtiden är jag precis som de.

Det första brädspelet jag fick lära mig att spela var Talisman. Ett fantastiskt spel som kan underhålla ett gäng i flera timmar fast det står att det bara ska ta 90 minuter att spela. http://boardgames.se/Talisman
Jag kan minnas alla kvällar jag, Erik, Eve och John satt uppe till sent lm nätterna och spelade trots vetskapen att vi skulle till skolan nästa dag. Det var nog det vackraste av allt, att vi inte ens brydde oss. Det finns de som säger att Talisman det är tråkigt för det finns inga valmöjligheter och att det mest är slumpat, men för mig är Talisman ett av de roligaste spelen och det är kopplat till så många fina minnen. På något sätt känns det som att det var så vi fyra kopplades samman i våra liv, genom Talisman. Tre pedagoger och en grunk.

När Eve var uppe hos mig för några veckor sedan hade hon självklart med sig Talisman. Då var det visserligen bara hon och jag som spelade, ingen annan kunde. Någon dag efter att hon åkt, hittade jag en plupp värd 5 i strength. Jag hörde av mig till henne och berättade och då sa hon att jag kunde göra ett hål i den och sätta den i min studentoverall. Jag kom på en annan idé. Jag gjorde ett hål i den som hon sa, men satte i ett band i stället och gjorde ett halsband av den. Så nu har jag 5 i strength och ett av mina favoritspel runt halsen.