Det finns en sak som folk som faktiskt känner mig rätt väl inte är helt medvetna om. Dels för att jag inte berättat och dels för att de aldrig har frågat. Min far är knivmakare och även jag. Jag designar och tillverkar utställningsknivar som den Småländska knivmakare jag är.

I helgen har jag satt igång med min sjätte i ordningen. Tre har jag hemma i hyllan och två av dem har jag gett bort i födelsdagspresent till två av mina bästa vänner.
Det är en hel del pill och det är bra träning för mitt tålamod som är ganska kort. Och med en far som min så är det ingen fråga om att bara hasta igenom och göra halvjobb. Ska det vara, så ska det var ordentligt. Det är en ganska mansdominerat hobby och en vän till pappa, knivmakaren himself Roland Strömberg, verkar tycka att det är rätt spännande med mig. Så nästan varje gång han kommer till den här delen av Smålandet, vilket blir en gång per år kanske, så har han ett blad med sig i uppgift till mig. Den här gången hade han med sig ett han gjort själv av damaskus. Så där är jag nu. Imorgon börjar slipandet.

Roland Strömberg är en av Sveriges mest kända knivmakare, även känd under varunamnet Spiderknives- Om du är lite nyfiken på hur riktigt, riktigt snygga knivar ska se ut så titta in på hans hemsida. Annars kan du njuta av bilderna på mina skönheter.


Den absolut första jag någonsin gjorde på egen hand


Annies kniv, nummer tre i ordningen. (Hade ingen bra bild på tvåan)


Insåg att jag inte hade någon bild på Malins kniv, den här får ersätta den istället. Dock har jag bara gjort slidan, kniven är delvis av min bror och delvis min far.



Den femte kniven och den senaste. Färdig i mars i år. Den jag är mest nöjd över. Träning ger tydligen färdighet.