I några dagar nu har jag suttit mesta dels inlås i min lägenhet och bara skrivit, nästan tills mina fingrar blödde. Jag har så många idéer som vill ut och som vill hitta ner på pappret, men framför allt en idé är vad jag lagt allt mitt fokus på. Så när första utkastet var färdigt gick jag till min kära vän Erika och frågade henne om hon kunde tänka sig att vara delaktig i mitt projekt. Intressant sa hon och sitter just nu hemma hos sig och läser mitt andra utkast. Nej, jag vägrar att säga vad det är för jag är lite vidskeplig och tror på oturen om jag avslöjar allt för tidigt. Men jag lovar, jag ska berätta när jag och Erika tagit oss längre fram i arbetet.

Jag kan uppleva det ganska svårt ibland att sitta och skriva, man kan liksom fastna. Det är nog mitt största problem. Att jag fastnar. Hela tiden. Kommer liksom inte vidare. Tipset då är att ha någon som Erika som kan pusha en framåt, någon som är utanför tankebubblan och kan ge lite input och idéer om hur man ska komma vidare. Ett annat sätt är ju att skaffa sig ett mål. Tills då ska detta vara färdigt. Att leva under press är alltid bra, eller i alla fall för mig.

Sen har jag en fantastisk bloggerska att följa som ger underbara tips till en skrivare som jag. Hon ger mig en kämparglöd som ingen annan. Bättre upp är att jag känner henne personligen, vilket är ganska bra för min del.
Läs hennes hemsida också ni skrivare som behöver lite tips och idéer http://www.jonnalindberg.com/ 

Ett helt annat sätt att lossna från att ha fastnat är att lämna det ett tag. Ta lite semester och göra något annat. Jag har gjort det idag och kommer förmodligen göra det resten av helgen nu. För mycket att göra, så lite tid.

Hade bäst!